Standardiserade hydrolater i Nosework- Fakta, utmaningar och möjligheter

En liten hemlighet – jag har faktiskt haft en egen vovve. Han hette Silver och var min trogna följeslagare i nästan 14 år. Det är honom ni ser på bilden. 💚
Innan jag berättar mer om hydrolater och vovvar, vill jag bara säga – det här ämnet ligger mig lite extra varmt om hjärtat.

Jag halkade in i Nosework-världen av en slump efter att ha sett flera inlägg om hydrolater och hundar. Som doftnörd kunde jag inte låta bli att gräva djupare. Jag gick med i alla Nosework-grupper jag hittade – och wow, intresset är enormt! Det verkar vara en av de snabbast växande hundsporterna just nu.

Snabbt började jag ringa runt till tränare, försäljare, SNWK (Svenska Nosework Klubben) och användare. Det blev tydligt att många ser hydrolater som något enkelt: ”Det kommer från en växt, punkt.” Men det är mycket mer än så.

För dig som vill förstå vad en äkta hydrolat är, vad den bör innehålla och varför det spelar roll – ladda ner vår informationsbroschyr i blogginlägget CF:om äkta hydrolater

LÄNK: Om Äkta Hydrolater

Behövs standardisering?

Flera i communityt uttryckte ett behov av att standardisera hydrolaterna. Samma växt från två olika företag kan nämligen dofta olika – vilket påverkar både träning och tävling. Vilket beror på flera aspekter men framför allt hur växten har hanterats och destillerats.

En lösning är att leverantörer börjar erbjuda doftanalyser för att visa att viktiga växtspecifika ämnen finns med. Det skapar trygghet och jämn kvalitet.

Vill du veta mer om hela standardiseringssnacket? Häng med till slutet av blogginlägget där tar vi det till nästa nivå!

Exempel: Eucalyptus globulus

Jag började med att analysera hydrolater av Eucalyptus globulus – en vanlig doft inom Nosework. Fokus låg på mängden VOC (lättflyktiga organiska ämnen) per liter, alltså doftens styrka och kvalitet.

Tänk koncentrerad saft – hur stark den är avgör hur mycket man kan späda ut den. Samma sak gäller hydrolater.

Diagram 1: VOC i Eucalyptus-hydrolater
Här ser du VOC-innehållet från olika leverantörer. Det visar tydligt hur koncentrationen kan variera.

Tunisien CF (Carthago Fragrance)

Hur mycket doft känner hunden?

Kan hunden känna skillnad på ett hydrolat med 35 mg VOC jämfört med ett med 830 mg? Det lämnar jag till er i Nosework-communityt att testa. Det enda jag vet är att Adam Hübinette, huvuddomare på SNWK, testade Eucalyptos hydrolaten som hade VOC halten på 189 mg/L från Tunisien och att samtliga 9 hundar spårade upp eucalyptos hydrolaterna. 

Vad vi vet från studier är att hydrolater generellt innehåller mellan 10–1000 mg/L VOC – beroende på växt, destillationsmetod, vattenmängd och andra faktorer.

Vad menas med kvalitet?

Det beror på vad du är ute efter. Inom Nosework gissar jag att fokus ligger på:

• Att det är en äkta hydrolat

• Att den har hållbar doftkvalitet

• Och kanske: hur mycket VOC som faktiskt finns i flaskan

Hur många doftämnen finns i Eucalyptus globulus?

Bra fråga – det korta svaret är: det beror på.

Vi har analyser som visar upp till 120 olika komponenter, men antalet varierar med skördetid, ursprung, destillationsmetod och vilken typ av analys som används (t.ex. GCMS eller NMR).

Men låt oss inte fastna där – nu kikar vi på vilka komponenter som dominerar i just Eucalyptus globulus-hydrolat.

Tabell 1:

Vad betyder färgerna i tabellen?

• Grönt: De här ämnena dominerar. Framför allt ska cineol vara huvudingrediensen i ett äkta Eucalyptus globulus-hydrolat – om det inte är fraktionsdestillerat (vilket är väldigt ovanligt, om det inte är specialbeställt).

• Ljusgrönt: Vanliga spårämnen – inget ovanligt att hitta dem.

• Rött: Förekommer i mycket små mängder, ibland inte alls.

Tillbaka till diagrammet

Hur mycket av dessa ämnen från tabellen 1 hittade vi i de analyserade hydrolaterna? Dags att kika på diagram 1!

Hydrolatet från USA identifierades 15 flyktiga komponenter (VOC) med en total halt på 35 mg/L. Även om cineol dominerade sammansättningen, var mängden nästan 24 gånger lägre jämfört med provet från okänt ursprung.

Samtliga analyserade prover hade cineol som huvudkomponent, men halterna av trans-pinocarveol och alpha-terpineol varierade kraftigt mellan dem.

Då är frågan varför saknar proven från USA, okänt och Frankrike 1 ämnena trans-pinocarveol och / eller alpha-terpineol? Tyvärr har jag inget enkelt svar såvida jag inte har deras batchprotokoll hur destillationen har genomförts. Här är några möjliga förklaringar: För kraftig och våldsam destillaltion, oxidation, att hydrolatet lagras i ogynnsamma förhållanden (t.ex. värme, ljus, syre), när i säsongen växten har skördats eller hur destillationen har genomförts.

Däremot kan jag berätta lite om vårt Eucalyptus-hydrolat.

Till skillnad från många eucalyptus-hydrolat med tydlig medicinal ton har vår batch en oväntat mjuk, blommig och te-liknande doft.

Varför? Vi använder ångdestillation istället för hydrodestillation (Traditionell destillering), justerat både ångtryck och temperatur och destillerar enbart bladen, utan kvistar. Det möjliggör att fler värmekänsliga ämnen bevaras och kan ge hydrolatet en sötare, rundare och mer nyanserad doftprofil.

Standardisering av hydrolater i Nosework – är det värt det?

Jag tävlar inte själv, har ingen hund och har ingen åsikt om vad Nosework bör eller inte bör göra. Det här inlägget är som sagt till er i communityn – jag delar bara med mig av min analys och erfarenhet, så får ni slåss om saken. 😊

Något jag snabbt märkte är att det finns två tydliga "tält" inom Nosework-världen: ett som förespråkar standardisering och ett annat som lutar åt generalisering.

De som förespråkar standardisering och de som står för generalisering behöver inte stå i motsats till varandra – tvärtom tror jag att de kan komplettera varandra, beroende på hur tävlingarna i Nosework är utformade.

Varför standardisering kan vara hjälpsamt:

Tänk om man kunde justera svårighetsgraden i tävlingar baserat på hur mycket VOC (flyktiga organiska föreningar) som finns i hydrolaten? Till exempel – om man vet att hundar har svårare att hitta doften när VOC ligger under 200 mg/L, då kan man använda det för att sätta olika tävlingsnivåer. Har man 400 mg/L? Späd ut med destillerat vatten. Inga labb behövs – bara enkel matte från högstadiet.

Från parfymvärlden vet vi att olika doftmolekyler har olika varaktighet, vissa försvinner inom minuter, andra kan stanna i timmar. 1,8-Cineol, en typisk toppnot i eucalyptus, är känd för sin flyktighet och fräscha, medicinska ton. Om den utgör en stor andel – säg 40 % av de flyktiga ämnena, kan man få en uppfattning om hur snabbt hydrolatets doftprofil förändras över tid. Det öppnar för spännande idéer, som till exempel “speed nosework” – ett slags blixtschack för nosen.

Standardisering skulle också kunna handla om att säkerställa de 3–5 viktigaste doftkomponenterna (av kanske 150 möjliga) som bör finnas i t.ex. ett hydrolat av Eucalyptus globulus. Det skulle förenkla både träning och tävling, särskilt internationellt. Domare och tävlande skulle då veta vad som gäller, istället för att chansa på att batchen från leverantör X innehåller "rätt" doftprofil.

Till exempel fanns det skillnad i förekomsten av methyleugenol som är en av de dominerande komponenterna i vårt hydrolat från Tunisien men som saknades helt hos de andra leverantörerna vi jämförde med. Methyleugenol ger en sötma med en tydlig nejlikaliknande ton, vilket bidrar till hydrolatets unika doftkaraktär.

Men generalisering då?

Självklart – hydrolater varierar. En och samma växt kan ge mellan 30 och 150+olika komponenter beroende på allt från växtdelar, destillationstid och val av destillationsparameterar. Att kräva identiska profiler vore inte realistiskt – och skulle göra att priset på hydrolater skjuter i höjden. Då pratar vi inte längre 50 ml för 100 kronor.

Och vad händer om standard blir ett krav?

Då blir det också ett krav på transparens. Köper jag hydrolater som kosmetikatillverkare, måste jag ha tillgång till doftanalyser – det är inget leverantören/grossisten kan kalla "affärshemlighet". Och nej, det behöver inte bli dyrt. En GCMS-analys kostar 1 500–2 500 kr. En grossist som köper 800–1 000 liter i IBC-tankar får analyser på köpet. Om de inte skulle ha det skulle det vara lika förvånande att matbutikerna slutar erbjuda kvitto. Hur mycket blir 1500 - 2 500 kr utslaget på 1000liter? Kanske någon krona dyrare för Nosework användarna.

Så – vad tycker du? Borde det finnas viss standard? Eller ska vi låta varje batch tala för sig själv? Kommentera gärna – jag är nyfiken på hur ni resonerar!